Eget förlag eller självpublicering — vad är skillnaden?

Orden, ett i taget

Egenutgivning och självpublicering är samma sak: du ger ut boken utan att ett traditionellt förlag antagit den. Du bär kostnaderna, du fattar besluten, du behåller rättigheterna och intäkterna. Det äldre ordet ”egenutgivning” och det engelsklånade ”självpublicering” beskriver samma väg.

Eget förlag låter som ett steg till, men är i grunden bara egenutgivning med namn på. Ett ”förlag” i den här meningen är inget man ansöker om eller registrerar hos någon bokmyndighet — det finns ingen sådan. Det är utgivarnamnet du väljer att sätta i boken, ditt imprint. Det kan vara ditt eget namn, eller ett namn du hittat på. Ger du ut under eget förlagsnamn är du fortfarande egenutgivare; du har bara gett verksamheten en skylt.

Traditionellt förlag är motsatsen till allt ovanstående, och ordet bär en precis innebörd som är värd att hålla i: ett förlag investerar i din bok. Det antar manuset för att det tror på det, bekostar redigering, formgivning, tryck och marknadsföring med egna pengar, och tar hela den ekonomiska risken. Du betalar ingenting — tvärtom får du royalty. Det är själva definitionen: förlaget förlägger, alltså lägger ut pengarna.

Hybridförlag och utgivningstjänster är allt däremellan: företag som mot betalning utför delar av eller hela utgivningen åt dig. Här ryms seriösa tjänster som gör professionellt arbete till tydliga priser — och aktörer som klär betaltjänsten i förlagsspråk och låter dig tro att du ”antagits”. Tumregeln är enkel: om pengarna går från dig till dem är det en tjänst du köper, inte ett förlag som satsat på dig. Det kan vara ett utmärkt köp — men bedöm det som ett köp, med de frågor som hör till.

Den verkliga skiljelinjen: vem äger vad

Begreppen ovan är etiketter. Det som faktiskt spelar roll, oavsett etikett, är ett knippe ägandefrågor:

Vem står som utgivare? Det namn som anges som utgivare i boken och i branschens register är bokens formella avsändare. Är det du (eller ditt förlagsnamn) är boken din i varje led. Är det tjänsten du anlitat är boken formellt deras utgivning — vilket får praktiska följder om du någon gång vill byta leverantör, ändra priset eller ge ut en ny upplaga någon annanstans.

Vems är ISBN-numret? ISBN är gratis att söka i eget namn hos ISBN Sverige. Många tjänster erbjuder att sätta ett nummer ur sin egen serie på din bok — bekvämt, men då pekar numret på dem som utgivare, för alltid; ett ISBN kan inte flyttas. Med eget ISBN följer boken dig.

Vems är kundrelationen och försäljningsdatan? Den som äger kontot hos återförsäljare och distributörer ser försäljningen, sätter priserna och äger relationen. Ligger allt i tjänstens konto ser du det de väljer att visa dig.

Vad händer om ni skiljs åt? Den tråkigaste och viktigaste frågan. Vem äger de tryckfärdiga filerna — inlagan, omslaget, ljudfilerna? Får du ta dem med dig? Fortsätter boken att gå att beställa? Ett avtal som är bra att ingå ska också vara möjligt att lämna.

Svaren på de fyra frågorna säger mer om ett upplägg än vad det kallar sig. Det finns utgivningstjänster där du äger allt, och ”egna förlag” där det mesta i praktiken ligger hos en leverantör.

Behöver du ett företag?

Nej — inte för att ge ut. Att skriva, trycka och ge ut en bok kräver ingen företagsform; privatpersoner ger ut böcker, får ISBN och registrerar titlar.

I praktiken uppstår frågan när boken börjar sälja. Enstaka försäljningar av en hobbyverksamhet är en sak; regelbunden försäljning med vinstsyfte är näringsverksamhet, och då aktualiseras F-skatt, momsregistrering och bokföring. Var gränsen går beror på omfattning och avsikt, och det är en skattefråga, inte en bokfråga — stäm av med Skatteverket om du närmar dig den, hellre tidigt än sent. Många egenutgivare börjar som privatpersoner och startar enskild firma den dag försäljningen motiverar det; att vänta med företaget är sällan ett hinder för själva utgivningen.

Notera att företag och förlagsnamn är oberoende av varandra: du kan ha ett förlagsnamn utan företag, och ett företag utan förlagsnamn. Skylten och juridiken är två olika beslut.

Frågorna att ställa innan du skriver på

Om du överväger en utgivningstjänst eller ett hybridupplägg, ta med den här listan till avtalet:

Vem står som utgivare av boken — jag eller ni? Vems ISBN sätts på boken? Vem äger de färdiga produktionsfilerna, och får jag ut dem om vi avslutar samarbetet? Vem äger kontot där försäljningen syns, och ser jag hela datan? Vad kostar det att lämna — finns bindningstider, avgifter eller rättigheter som stannar hos er? Och slutligen: vad exakt ingår i priset, led för led, så att det går att jämföra med att köpa samma led styckvis?

En seriös aktör svarar rakt på alla sex. Undvikande svar på någon av dem är ett svar i sig.

Så vad ska du välja?

Om ett traditionellt förlag vill anta din bok och villkoren är rimliga är det fortfarande ett starkt alternativ — de bär risken och kan hantverket. Men det valet är sällan ditt att göra; förlagen väljer få.

För alla andra är den verkliga frågan inte vilken etikett vägen har, utan var ägandet hamnar. Egenutgivningens hela poäng — det som motiverar att du bär kostnaden — är att boken, rättigheterna, intäkterna och läsarrelationen är dina. Välj varje leverantör och varje avtal så att det förblir sant, så spelar det mindre roll om det som står på titelsidan är ditt namn, ditt påhittade förlagsnamn eller ingenting alls.